Serge Lutens, en introduktion

Serge Lutens är ett franskt märke som får de allra flesta parfymintresserade att gå igång ordentligt. Och vad är det som är så speciellt med just Serge Lutens? Jo, på nittiotalet när alla gjorde diskreta, "fräscha" och urvattnade dofter, riktade till personer som verkade tycka  "Ja, jag vill ju inte lukta parfym, bara lite nytvättat och gott" så gjorde Serge Lutens precis tvärt om. De fläskade på, extra allt, och gjorde översvallande dofter som närmast kan liknas vid barockmålningar. Makabert? - check, svulstigt? - check, alldeles alldeles underbart? - trippel check. Ingen kan passa in oortodoxa doftnoter så rätt som Serge Lutens eller berätta en historia genom dem metamorfos noterna genomgår på huden som Serge Lutens. Jag kan inte påstå att jag gillar allt de gjort, men varje parfym är en sann upplevelse.

Här är 3 av mina personliga favoriter, håll till godo!

Feminité de Bois. Den doft som Serge Lutens först slog igenom med.  En bas av strävt cederträ vävs ihop med yppiga plommon, söt honung, exotiska kryddor och hud. Ger en känsla av extrem intimitet. Som att hångla med någon i skogen en solig höstdag medan gula löv dansar i vinden. Eller doften av en älva som lurar män och kvinnor att följa med henne djupt in i skogen för att aldrig återvända. Mjuk, vacker och inbjudande.

Iris Silver Mist. Iris var länge den dyrbaraste råvaran som användes i parfymindustrin och ingen parfym har så hög koncentration av iris som Iris Silver Mist. Den börjar med en småknasig not av rivna morötter innan den drar igång på allvar. ISL luktar jordigt, blodigt, fruset och gräsigt, som att ligga ensam i en leråker och sakta förblöda. Allt detta ackompanieras av rökelse och dova kryddor, en försmak av det himmelrike som väntar. Låter kanske makabert, men det finns inget hemskt och tungt över ISL. Den berättar om den helt naturliga övergången då jordelivet tar slut och själen går vidare. Eterisk, lungnande och magisk.

Chergui. Tänk dig att du är på semester i Marocko. Ivrig att uppleva allt vad landet har att erbjuda förljer du med på en "Upplev Öknen"-trip som hotellet anordnar. Den visar sig mest gå ut på att du ska köpa souvenirer av busschaufförens kompisar. Du tänker, "Nä men jag går väl en liten runda själv och kollar lite längre bort". Givetvis går du vilse. 5 timmar senare vandrar du omkring, fullständigt förtvivlad, trött, rädd och hungrig i öknen. När solen börjar gå ner ser du de första människorna på länge, ett beduinfölje som kommer på sina kameler. De verkar först vara på väg förbi dig, men en av dem stannar, skakar på huvudet och stiger av sin kamel. "You live tourist village?", frågar beduinen. "Yes", säger du. "Ok, I take you home".
Chergui har fått namn av den torra ökenvindvind som på sommaren blåser upp från Sahara över Marocko. Den doftar av hö, piptobak, sandelträ, honung, kryddor och vanilj. Men framför allt inger den en känsla av lugn och trygghet, som att sitta där på kamelen, lutad mot den stilige beduinen och känna att allt kommer att bli bra.



Bild: Adriaen van Utrecht- Vanitas - Still Life with Bouquet and Skull, ca 1650. Tagen från Wikipedia.