Osmanthus - Ormonde Jayne

En intressant sak med parfym är hur otroligt årstidsberoende ens smak är. Nu när vintern äntligen börjar tagga ner känner jag bara ett stort "nej" inför allt som är kryddigt, orieltaliskt och skört kyligt. Istället vill jag ha svulstigt, syrligt, energi och fruktighet. För att illustrera detta har jag lagt med en bild på tyget på min senast inköpta klänning. Just så, menar jag.

En parfym som har passat mig bra på sistone är Ormonde Jaynes Osmanthus.
Osmanthus i sig själv är en asiatisk blomma som luktar lätt aprikosaktigt. Parfymen innehåller förvisso osmanthus men det finns även en rejäl dos citrus, och inte vilken citrus som helst utan min absoluta favorit - pomelo!  Pomelon kommer ursprungligen från Sydostasien, tros vara en förfader (förfrukt??) till grapefrukten och är den största av alla citrusfrukter, vilket illustreras av dess latisnska namn "Citrus maxima". Den smakar som en mildare och sötare variant av grapefrukt.

När jag gick i gymnasiet tillbringade jag ett år som utbytesstudent i Thailand och fick då bo hos en familj som hade pomeloodling som huvudsaklig inkomst. På kvällarna, efter maten, brukade vi ta fram en pomelo, skära upp den, dippa bitar av fruktköttet i en blandning av socker, salt och chilli och bara sitta och njuta av den fantastiska smaken.

Men, tillbaka till parfymen, Osmanthus öppnar med en fantastiskt not av pomeloskal. Det är som att gräva ner sina naglar i djupt i skalet och sakta försöka bryta upp frukten. Toppnoten får en extra boost av pimento, den slags chilli som brukar återfinnas i gröna oliver, som bidrar med skärpa.

Efter en timme börjar både citrus och pimento mattas av. Nu har parfymen en lite vattnig fas, man börjar undra om det håller på att ta slut på det roliga? Men nej, det gör den inte, den har knappt börjat!  Detta är bara en mellanfas och efter ytterligare en timme kommer osmanthusen igång ordentligt. Den riktigt blommar ut på huden och harmonierar perfekt med den, nu lite mildare, pomelon och basnoterna, en mjuk och diskret matta av trä, gräs och kåda, som börjar ge sig till känna.

För att sammanfatta, jag tycker att Osmanthus är en perfekt vårdoft. Den är pigg och fräsch utan att bli trist och passar perfekt med kaninmönstrade kläder. Vad mer kan man begära.


Toppnoter: Pomelo, davana (söt egyptisk ört), pimento
Hjärtnoter: Osmanthus, vattenlilja  och indisk jasmin sambac
Basnoter: Ceder, labdanum (en slags kåda), mysk och vetivier (ett slags gräs)