Bloggen har flyttat!

Siten du söker är med största sannolikhet denna:

http://riktigparfym.se/

Och för att hoppa rakt in på bloggen, gå till:

http://riktigparfym.se/blog

Vi ses där :)

28 La Pausa - Chanel les Exclusifs

När jag har testat mig igenom parfymerna i Chanel les Exclusifs kan jag inte låta bli att se dem som små vingetter av livet i en överklassfamilj på 20-talet. Chanel 22 är den bortskämda blondinen som alltid blir lite för full på familjemiddagarna. Hon är faktiskt full redan vid fördrinken! Bois des Iles är semestern i Karibien som familjens patriark anordnar varje år - och nåde den som inte åker med! 

I 28 La Pausa hittar jag den unga, blyga tjejen eller killen som inte riktigt passar in i allt det utsvävande och överdåniga. Hon (nu säger jag hon fast det lika gärna kan vara en han) som helst sitter i biblioteket och läser böcker, drömmer eller skriver dagbok. Jag får känslan av någon som är ganska introvert - och nöjd med det. Någon som är lyckligast när hon får sitta djupt inne i sina egna tankar och fantisera, samtidigt som de andra spelar krocket på gräsmattan eller försöker hångla upp någon ur tjänstestaben bakom stallet.

28 La Pausa (för övrigt döpt efter Coco Chanel’s villa i Roquebrune-Cap-Martin på Franska Rivieran) öppnar med en frisk fläkt av bergamott. Citrusen sitter i kanske i en timme, sen är det iris som gäller. Den känns drömsk, en liten aning träig, som bläcket i blå kulspetspennnor, som frisk luft som drar in från ett fönster. Doften är extremt välkomponerad, inget sticker ut. Den känns elegant och högklassig. En doft för människor med oklanderlig smak och ingenting att bevisa för någon annan.

Pic: http://www.andersonstudiowork.com

Doftfamiljerna

Människor verkar ha en inbyggd drift att kategorisera, generalisera och dela in allt de träffar på i hanterbara fack. Så även med parfyrmer. Det finns olika system, Michael Edwards utvecklade 1983 ett system som heter dofthjulet, se illustration ovan. Jag tycker personligen att det känns lite krystat, för mig går det bra med bara ett fack för floral, ett för oriental och ett för trä. Det är underförstått att man kan blanda lite som man vill. Så, här kommer doftfamiljerna om det var jag som hade gjort ett urval.

Akvatisk - En modern doftkategori för parfymer som återger en känsla av vatten. Det kan lukta nyduschat, smältvatten som droppar från en glaciär, hav eller strand vid Medelhavet. Brukar fungera lika bra på damer som herrar.

Blommor - En bred doftfamilj där blommorna har huvudrollen. Ibland får en sorts blomma dominera, ibland kombineras flera sorter ihop till en hel bukett. Exempel på blomnoter som används inom parfymindustrin är liljekonvalj, syren, ros, tuberos (natthyacint) och jasmin. För att skapa djup kan parfymören välja att kombinera blommorna med andra element, t.ex. gröna blad, kryddor, mysk eller fruktnoter. Innehåller i huvudsak feminina dofter men undantag finns. 

Citrus - Dofterna i denna familj domineras av citrusaromer som bergamott, citron, apelsin, mandarin eller grapefrukt. De är i regel lätta, fräscha och somriga - fullständigt sprudlande av energi.

Gourmand - En annan modern doftfamilj där parfymören låter sig inspireras av mat och dryck. T.ex återfinns här noter som thé, kaffe, nybakt bröd, vaniljpudding, choklad, lakrits eller nötter.

Grönt - I denna doftfamilj får noter från gröna växter, olika blad och nyklippt gräs dominera. Dessa dofter är typiskt lätta och sportiga, till för både för kvinnor och män.

Frukt - Precis som namnet antyder luktar fruktiga dofter frukt. De kan t.ex vara syrliga med inslag av gröna äpplen, söta med jordgubbar, melon och persikor, exotiska med mango eller lytchee eller syltiga som plommonmarmelad.

Läder/Tobak/Rök - Rökiga, mörka och kryddiga dofter. Läder i parfym kan dofta allt ifrån ett par eleganta mockahandskar till lukten av en sadel som hänger i stallet. Rök kan vara allt ifrån att mysa framför brasan till den heliga rökelsen som bränns under en katolsk mässa. Perfekta höst och vinterdofter.

Oriental - Yppiga, varma och sensuella dofter. Deras främsta kännetecken är att de vilar på en sammetsmjuk bas, bestående av exotiska träslag, olika kådor, kryddor som vanilj och kanel, rökelse och mysk.

Trä/Fougère - Dofterna i denna familj är varma, mörka och fylliga. De baseras på doftämnen från träer och örter som t.ex. sandelträ, ceder, en, vetiver, lavender eller patchouli. Tradionellt klassades dessa dofter som maskulina men nuförtiden görs många fantastiska trä- och örtbaserade dofter för kvinnor, eller som unisex.

Santal de Mysore - Serge Lutens

Indiens svar på Spice Girls?

Eftersom jag verkligen gillar Serge Lutens fortsätter jag här med en till, nämligen, Santal de Mysore. Detta är en av mina absoluta favoriter, så mäktig, så mångfacetterad! Det är svårt att tro att det går att få ner så många noter i en och samma flaska, ännu svårare att tro att resultatet skulle bli bra. Men, jag lovar, det blir det!

Sandelträ har traditionellt varit en viktig ingrediens inom parfymtillverkning och inget sandelträ luktar så himmelskt som det från Mysoreregionen i Indien. Santal de Mysore är en hyllning till detta, numera tyvärr utrotningshotade, träslag.

Öppningen är intensiv, precis som att vistas i Indien. Kärvt trä varvas med curry och vitpeppar. "Det luktar möbelaffär", hinner man tänka, och precis då inser man att, nej, det gör det inte alls. Plötsligt mjuknar doften och SdM har övergått i de aromer som återfinns i fatlagrade viner. Det finns ek, rostat bröd, smörkola och kokos. Perfekt för dem som gillar tokekade australiensiska power-Chardonnayer!

Men det slutar inte där, kryddorna fortsätter, gurkmeja, spiskummin, kanel och vanilj, vilket leder oss över till gourmetnoterna. Smörkola återfinns nästan hela vägen och alldeles framåt slutet finns en fantastisk not av gräddig mintchoklad.

Jag kan inte låta bli att associerara SdM till 90-talsgruppen Spice Girls.Ni vet, de som hade en Posh Spice, en Sporty Spice osv. SdM har träigt sandelträ, kryddigt sandelträ, vinifierat sandelträ och sist men inte minst godissandelträ! Och, som om inte det räckte, SdM uppfattas helt olika beroende på personkemi, väder, årstid och tillfälle. Funkar lika bra på herrar som på damer.



Bild: psrinath.posterous.com

Serge Lutens, en introduktion

Serge Lutens är ett franskt märke som får de allra flesta parfymintresserade att gå igång ordentligt. Och vad är det som är så speciellt med just Serge Lutens? Jo, på nittiotalet när alla gjorde diskreta, "fräscha" och urvattnade dofter, riktade till personer som verkade tycka  "Ja, jag vill ju inte lukta parfym, bara lite nytvättat och gott" så gjorde Serge Lutens precis tvärt om. De fläskade på, extra allt, och gjorde översvallande dofter som närmast kan liknas vid barockmålningar. Makabert? - check, svulstigt? - check, alldeles alldeles underbart? - trippel check. Ingen kan passa in oortodoxa doftnoter så rätt som Serge Lutens eller berätta en historia genom dem metamorfos noterna genomgår på huden som Serge Lutens. Jag kan inte påstå att jag gillar allt de gjort, men varje parfym är en sann upplevelse.

Här är 3 av mina personliga favoriter, håll till godo!

Feminité de Bois. Den doft som Serge Lutens först slog igenom med.  En bas av strävt cederträ vävs ihop med yppiga plommon, söt honung, exotiska kryddor och hud. Ger en känsla av extrem intimitet. Som att hångla med någon i skogen en solig höstdag medan gula löv dansar i vinden. Eller doften av en älva som lurar män och kvinnor att följa med henne djupt in i skogen för att aldrig återvända. Mjuk, vacker och inbjudande.

Iris Silver Mist. Iris var länge den dyrbaraste råvaran som användes i parfymindustrin och ingen parfym har så hög koncentration av iris som Iris Silver Mist. Den börjar med en småknasig not av rivna morötter innan den drar igång på allvar. ISL luktar jordigt, blodigt, fruset och gräsigt, som att ligga ensam i en leråker och sakta förblöda. Allt detta ackompanieras av rökelse och dova kryddor, en försmak av det himmelrike som väntar. Låter kanske makabert, men det finns inget hemskt och tungt över ISL. Den berättar om den helt naturliga övergången då jordelivet tar slut och själen går vidare. Eterisk, lungnande och magisk.

Chergui. Tänk dig att du är på semester i Marocko. Ivrig att uppleva allt vad landet har att erbjuda förljer du med på en "Upplev Öknen"-trip som hotellet anordnar. Den visar sig mest gå ut på att du ska köpa souvenirer av busschaufförens kompisar. Du tänker, "Nä men jag går väl en liten runda själv och kollar lite längre bort". Givetvis går du vilse. 5 timmar senare vandrar du omkring, fullständigt förtvivlad, trött, rädd och hungrig i öknen. När solen börjar gå ner ser du de första människorna på länge, ett beduinfölje som kommer på sina kameler. De verkar först vara på väg förbi dig, men en av dem stannar, skakar på huvudet och stiger av sin kamel. "You live tourist village?", frågar beduinen. "Yes", säger du. "Ok, I take you home".
Chergui har fått namn av den torra ökenvindvind som på sommaren blåser upp från Sahara över Marocko. Den doftar av hö, piptobak, sandelträ, honung, kryddor och vanilj. Men framför allt inger den en känsla av lugn och trygghet, som att sitta där på kamelen, lutad mot den stilige beduinen och känna att allt kommer att bli bra.



Bild: Adriaen van Utrecht- Vanitas - Still Life with Bouquet and Skull, ca 1650. Tagen från Wikipedia.

Osmanthus - Ormonde Jayne

En intressant sak med parfym är hur otroligt årstidsberoende ens smak är. Nu när vintern äntligen börjar tagga ner känner jag bara ett stort "nej" inför allt som är kryddigt, orieltaliskt och skört kyligt. Istället vill jag ha svulstigt, syrligt, energi och fruktighet. För att illustrera detta har jag lagt med en bild på tyget på min senast inköpta klänning. Just så, menar jag.

En parfym som har passat mig bra på sistone är Ormonde Jaynes Osmanthus.
Osmanthus i sig själv är en asiatisk blomma som luktar lätt aprikosaktigt. Parfymen innehåller förvisso osmanthus men det finns även en rejäl dos citrus, och inte vilken citrus som helst utan min absoluta favorit - pomelo!  Pomelon kommer ursprungligen från Sydostasien, tros vara en förfader (förfrukt??) till grapefrukten och är den största av alla citrusfrukter, vilket illustreras av dess latisnska namn "Citrus maxima". Den smakar som en mildare och sötare variant av grapefrukt.

När jag gick i gymnasiet tillbringade jag ett år som utbytesstudent i Thailand och fick då bo hos en familj som hade pomeloodling som huvudsaklig inkomst. På kvällarna, efter maten, brukade vi ta fram en pomelo, skära upp den, dippa bitar av fruktköttet i en blandning av socker, salt och chilli och bara sitta och njuta av den fantastiska smaken.

Men, tillbaka till parfymen, Osmanthus öppnar med en fantastiskt not av pomeloskal. Det är som att gräva ner sina naglar i djupt i skalet och sakta försöka bryta upp frukten. Toppnoten får en extra boost av pimento, den slags chilli som brukar återfinnas i gröna oliver, som bidrar med skärpa.

Efter en timme börjar både citrus och pimento mattas av. Nu har parfymen en lite vattnig fas, man börjar undra om det håller på att ta slut på det roliga? Men nej, det gör den inte, den har knappt börjat!  Detta är bara en mellanfas och efter ytterligare en timme kommer osmanthusen igång ordentligt. Den riktigt blommar ut på huden och harmonierar perfekt med den, nu lite mildare, pomelon och basnoterna, en mjuk och diskret matta av trä, gräs och kåda, som börjar ge sig till känna.

För att sammanfatta, jag tycker att Osmanthus är en perfekt vårdoft. Den är pigg och fräsch utan att bli trist och passar perfekt med kaninmönstrade kläder. Vad mer kan man begära.


Toppnoter: Pomelo, davana (söt egyptisk ört), pimento
Hjärtnoter: Osmanthus, vattenlilja  och indisk jasmin sambac
Basnoter: Ceder, labdanum (en slags kåda), mysk och vetivier (ett slags gräs)

Vad är nicheparfym?

Nicheparfym, det är ett samingsbegrepp på icke-mainstream-parfym. Lite förenklat kan man säga att det är sån parfym som inte säljs på Åhlens och görs av företag som kanske i större utsträckning drivs av en konstnärlig vision än av att bara vilja tjäna pengar. Svenska parfymhuset Byredo är ett exempel på vad som brukar räknas som nicheparfym. Andra exempel är Serge Lutens, ett egentligen ganska stort märke men jag tycker ändå att de förtjänar att benämnas som nicheparfym eftersom de brukar köra en ganska egensinnig stil, fler exempel är  Annick Gourtal, Le Labo eller Frederic Malle.

Indieparfymörerer är ett besläktat begrepp. Det är en eller ett fåtal parfymörer som har ett eget varumärke (Åhlensparfymerna ägs av storföretag) och gör den parfym som de känner för. Några exempel som jag gillar här är DSH Perfumes, Ateleir Colognes, Tauer Perfumes och Vero Profumo.

En subgrupp bland indieparfymörerna är de som bara använder naturliga råvaror. Vissa av dessa har rötter inom aromterapi och de tenderar att ha ett lite mer hippimässigt tänk. Helt naturliga parfymer känns ofta lite murrigare och mer massageoljemässiga än konventionella dofter men det finns några riktigt lysande undantag. Främst tänker jag nu på Aftelier Perfumes dofter, skapade av Mandy Aftel som även gör naturliga smakessenser, teer och hudprodukter. Anyas Garden är ett annat bra exempel. Jag har recenserat en hel del dofter från nämnda märken på min engelska blogg, fragrantfanatic, kolla gärna där om ni är intresserade! Eller fråga!

I veckan avgjordes för första gången "FiFi Indie Awards". "FiFi Awards" (observera, utan "indie" i namnet) är en årlig priscermoni som  är lite parfymvärldens motsvarighet till Oscarsgalan. Olika dofter är nominerade i kategorier som "Bästa lyxdoft för kvinnor", "Bästa "popular appeal"-doft för kvinnor" (sorry, jag kommer bara inte på en översättning förutom mainstream, vilket ju har en lite negativ klang), "Bästa reklamkampanj", "Bästa parfymförpackning" etc. Det har även funnits en "Bästa nya oberoende nichedoft"-kategori, men många har känt att man vill göra mer för att lyfta fram och visa på vilken ynnest av fantastiska och extraordinära doftupplevelser som finns bara man lyfter näsan och börjar titta runt lite så nu har man, förutom äran, instiftat ett schysst pengapris och alltihop går under namnet "FiFi Indie Awards". Vinnare blev doften 06 Amanu från Odin Fragrances New York.

 Odin beskrivs på hemsidan enligt följande (och jag tänker inte ens försöka översätta, tror inte att den här överväldigande svulstigheten är möjlig att uttrycka på svenska):

The primitive ambiance of southern Mediterranean peaks combined with the ancient fertility of Anatolian soils brings forth a herbaceous blend of verdant galbanum and raw lentisque. The cortex of Amanu revolves around the woody rusticity of cedarleaf and the heady complexity of jasmine sambac. Rooting textures of amberwood, musk and live moss endow this earthy scent with a lush maturity.

Top: Blood Orange, Green Galbanum, Lentisque
Middle: Aged Cedarleaf, Jasmin Sambac, Magnolia
Bottom: Amberwood, Sheer Musk, Live Moss 


Låter som en helt ok doft, tycker jag!