Bloggen har flyttat!

Siten du söker är med största sannolikhet denna:

http://riktigparfym.se/

Och för att hoppa rakt in på bloggen, gå till:

http://riktigparfym.se/blog

Vi ses där :)

28 La Pausa - Chanel les Exclusifs

När jag har testat mig igenom parfymerna i Chanel les Exclusifs kan jag inte låta bli att se dem som små vingetter av livet i en överklassfamilj på 20-talet. Chanel 22 är den bortskämda blondinen som alltid blir lite för full på familjemiddagarna. Hon är faktiskt full redan vid fördrinken! Bois des Iles är semestern i Karibien som familjens patriark anordnar varje år - och nåde den som inte åker med! 

I 28 La Pausa hittar jag den unga, blyga tjejen eller killen som inte riktigt passar in i allt det utsvävande och överdåniga. Hon (nu säger jag hon fast det lika gärna kan vara en han) som helst sitter i biblioteket och läser böcker, drömmer eller skriver dagbok. Jag får känslan av någon som är ganska introvert - och nöjd med det. Någon som är lyckligast när hon får sitta djupt inne i sina egna tankar och fantisera, samtidigt som de andra spelar krocket på gräsmattan eller försöker hångla upp någon ur tjänstestaben bakom stallet.

28 La Pausa (för övrigt döpt efter Coco Chanel’s villa i Roquebrune-Cap-Martin på Franska Rivieran) öppnar med en frisk fläkt av bergamott. Citrusen sitter i kanske i en timme, sen är det iris som gäller. Den känns drömsk, en liten aning träig, som bläcket i blå kulspetspennnor, som frisk luft som drar in från ett fönster. Doften är extremt välkomponerad, inget sticker ut. Den känns elegant och högklassig. En doft för människor med oklanderlig smak och ingenting att bevisa för någon annan.

Pic: http://www.andersonstudiowork.com

Doftfamiljerna

Människor verkar ha en inbyggd drift att kategorisera, generalisera och dela in allt de träffar på i hanterbara fack. Så även med parfyrmer. Det finns olika system, Michael Edwards utvecklade 1983 ett system som heter dofthjulet, se illustration ovan. Jag tycker personligen att det känns lite krystat, för mig går det bra med bara ett fack för floral, ett för oriental och ett för trä. Det är underförstått att man kan blanda lite som man vill. Så, här kommer doftfamiljerna om det var jag som hade gjort ett urval.

Akvatisk - En modern doftkategori för parfymer som återger en känsla av vatten. Det kan lukta nyduschat, smältvatten som droppar från en glaciär, hav eller strand vid Medelhavet. Brukar fungera lika bra på damer som herrar.

Blommor - En bred doftfamilj där blommorna har huvudrollen. Ibland får en sorts blomma dominera, ibland kombineras flera sorter ihop till en hel bukett. Exempel på blomnoter som används inom parfymindustrin är liljekonvalj, syren, ros, tuberos (natthyacint) och jasmin. För att skapa djup kan parfymören välja att kombinera blommorna med andra element, t.ex. gröna blad, kryddor, mysk eller fruktnoter. Innehåller i huvudsak feminina dofter men undantag finns. 

Citrus - Dofterna i denna familj domineras av citrusaromer som bergamott, citron, apelsin, mandarin eller grapefrukt. De är i regel lätta, fräscha och somriga - fullständigt sprudlande av energi.

Gourmand - En annan modern doftfamilj där parfymören låter sig inspireras av mat och dryck. T.ex återfinns här noter som thé, kaffe, nybakt bröd, vaniljpudding, choklad, lakrits eller nötter.

Grönt - I denna doftfamilj får noter från gröna växter, olika blad och nyklippt gräs dominera. Dessa dofter är typiskt lätta och sportiga, till för både för kvinnor och män.

Frukt - Precis som namnet antyder luktar fruktiga dofter frukt. De kan t.ex vara syrliga med inslag av gröna äpplen, söta med jordgubbar, melon och persikor, exotiska med mango eller lytchee eller syltiga som plommonmarmelad.

Läder/Tobak/Rök - Rökiga, mörka och kryddiga dofter. Läder i parfym kan dofta allt ifrån ett par eleganta mockahandskar till lukten av en sadel som hänger i stallet. Rök kan vara allt ifrån att mysa framför brasan till den heliga rökelsen som bränns under en katolsk mässa. Perfekta höst och vinterdofter.

Oriental - Yppiga, varma och sensuella dofter. Deras främsta kännetecken är att de vilar på en sammetsmjuk bas, bestående av exotiska träslag, olika kådor, kryddor som vanilj och kanel, rökelse och mysk.

Trä/Fougère - Dofterna i denna familj är varma, mörka och fylliga. De baseras på doftämnen från träer och örter som t.ex. sandelträ, ceder, en, vetiver, lavender eller patchouli. Tradionellt klassades dessa dofter som maskulina men nuförtiden görs många fantastiska trä- och örtbaserade dofter för kvinnor, eller som unisex.

Santal de Mysore - Serge Lutens

Indiens svar på Spice Girls?

Eftersom jag verkligen gillar Serge Lutens fortsätter jag här med en till, nämligen, Santal de Mysore. Detta är en av mina absoluta favoriter, så mäktig, så mångfacetterad! Det är svårt att tro att det går att få ner så många noter i en och samma flaska, ännu svårare att tro att resultatet skulle bli bra. Men, jag lovar, det blir det!

Sandelträ har traditionellt varit en viktig ingrediens inom parfymtillverkning och inget sandelträ luktar så himmelskt som det från Mysoreregionen i Indien. Santal de Mysore är en hyllning till detta, numera tyvärr utrotningshotade, träslag.

Öppningen är intensiv, precis som att vistas i Indien. Kärvt trä varvas med curry och vitpeppar. "Det luktar möbelaffär", hinner man tänka, och precis då inser man att, nej, det gör det inte alls. Plötsligt mjuknar doften och SdM har övergått i de aromer som återfinns i fatlagrade viner. Det finns ek, rostat bröd, smörkola och kokos. Perfekt för dem som gillar tokekade australiensiska power-Chardonnayer!

Men det slutar inte där, kryddorna fortsätter, gurkmeja, spiskummin, kanel och vanilj, vilket leder oss över till gourmetnoterna. Smörkola återfinns nästan hela vägen och alldeles framåt slutet finns en fantastisk not av gräddig mintchoklad.

Jag kan inte låta bli att associerara SdM till 90-talsgruppen Spice Girls.Ni vet, de som hade en Posh Spice, en Sporty Spice osv. SdM har träigt sandelträ, kryddigt sandelträ, vinifierat sandelträ och sist men inte minst godissandelträ! Och, som om inte det räckte, SdM uppfattas helt olika beroende på personkemi, väder, årstid och tillfälle. Funkar lika bra på herrar som på damer.



Bild: psrinath.posterous.com

Serge Lutens, en introduktion

Serge Lutens är ett franskt märke som får de allra flesta parfymintresserade att gå igång ordentligt. Och vad är det som är så speciellt med just Serge Lutens? Jo, på nittiotalet när alla gjorde diskreta, "fräscha" och urvattnade dofter, riktade till personer som verkade tycka  "Ja, jag vill ju inte lukta parfym, bara lite nytvättat och gott" så gjorde Serge Lutens precis tvärt om. De fläskade på, extra allt, och gjorde översvallande dofter som närmast kan liknas vid barockmålningar. Makabert? - check, svulstigt? - check, alldeles alldeles underbart? - trippel check. Ingen kan passa in oortodoxa doftnoter så rätt som Serge Lutens eller berätta en historia genom dem metamorfos noterna genomgår på huden som Serge Lutens. Jag kan inte påstå att jag gillar allt de gjort, men varje parfym är en sann upplevelse.

Här är 3 av mina personliga favoriter, håll till godo!

Feminité de Bois. Den doft som Serge Lutens först slog igenom med.  En bas av strävt cederträ vävs ihop med yppiga plommon, söt honung, exotiska kryddor och hud. Ger en känsla av extrem intimitet. Som att hångla med någon i skogen en solig höstdag medan gula löv dansar i vinden. Eller doften av en älva som lurar män och kvinnor att följa med henne djupt in i skogen för att aldrig återvända. Mjuk, vacker och inbjudande.

Iris Silver Mist. Iris var länge den dyrbaraste råvaran som användes i parfymindustrin och ingen parfym har så hög koncentration av iris som Iris Silver Mist. Den börjar med en småknasig not av rivna morötter innan den drar igång på allvar. ISL luktar jordigt, blodigt, fruset och gräsigt, som att ligga ensam i en leråker och sakta förblöda. Allt detta ackompanieras av rökelse och dova kryddor, en försmak av det himmelrike som väntar. Låter kanske makabert, men det finns inget hemskt och tungt över ISL. Den berättar om den helt naturliga övergången då jordelivet tar slut och själen går vidare. Eterisk, lungnande och magisk.

Chergui. Tänk dig att du är på semester i Marocko. Ivrig att uppleva allt vad landet har att erbjuda förljer du med på en "Upplev Öknen"-trip som hotellet anordnar. Den visar sig mest gå ut på att du ska köpa souvenirer av busschaufförens kompisar. Du tänker, "Nä men jag går väl en liten runda själv och kollar lite längre bort". Givetvis går du vilse. 5 timmar senare vandrar du omkring, fullständigt förtvivlad, trött, rädd och hungrig i öknen. När solen börjar gå ner ser du de första människorna på länge, ett beduinfölje som kommer på sina kameler. De verkar först vara på väg förbi dig, men en av dem stannar, skakar på huvudet och stiger av sin kamel. "You live tourist village?", frågar beduinen. "Yes", säger du. "Ok, I take you home".
Chergui har fått namn av den torra ökenvindvind som på sommaren blåser upp från Sahara över Marocko. Den doftar av hö, piptobak, sandelträ, honung, kryddor och vanilj. Men framför allt inger den en känsla av lugn och trygghet, som att sitta där på kamelen, lutad mot den stilige beduinen och känna att allt kommer att bli bra.



Bild: Adriaen van Utrecht- Vanitas - Still Life with Bouquet and Skull, ca 1650. Tagen från Wikipedia.

Osmanthus - Ormonde Jayne

En intressant sak med parfym är hur otroligt årstidsberoende ens smak är. Nu när vintern äntligen börjar tagga ner känner jag bara ett stort "nej" inför allt som är kryddigt, orieltaliskt och skört kyligt. Istället vill jag ha svulstigt, syrligt, energi och fruktighet. För att illustrera detta har jag lagt med en bild på tyget på min senast inköpta klänning. Just så, menar jag.

En parfym som har passat mig bra på sistone är Ormonde Jaynes Osmanthus.
Osmanthus i sig själv är en asiatisk blomma som luktar lätt aprikosaktigt. Parfymen innehåller förvisso osmanthus men det finns även en rejäl dos citrus, och inte vilken citrus som helst utan min absoluta favorit - pomelo!  Pomelon kommer ursprungligen från Sydostasien, tros vara en förfader (förfrukt??) till grapefrukten och är den största av alla citrusfrukter, vilket illustreras av dess latisnska namn "Citrus maxima". Den smakar som en mildare och sötare variant av grapefrukt.

När jag gick i gymnasiet tillbringade jag ett år som utbytesstudent i Thailand och fick då bo hos en familj som hade pomeloodling som huvudsaklig inkomst. På kvällarna, efter maten, brukade vi ta fram en pomelo, skära upp den, dippa bitar av fruktköttet i en blandning av socker, salt och chilli och bara sitta och njuta av den fantastiska smaken.

Men, tillbaka till parfymen, Osmanthus öppnar med en fantastiskt not av pomeloskal. Det är som att gräva ner sina naglar i djupt i skalet och sakta försöka bryta upp frukten. Toppnoten får en extra boost av pimento, den slags chilli som brukar återfinnas i gröna oliver, som bidrar med skärpa.

Efter en timme börjar både citrus och pimento mattas av. Nu har parfymen en lite vattnig fas, man börjar undra om det håller på att ta slut på det roliga? Men nej, det gör den inte, den har knappt börjat!  Detta är bara en mellanfas och efter ytterligare en timme kommer osmanthusen igång ordentligt. Den riktigt blommar ut på huden och harmonierar perfekt med den, nu lite mildare, pomelon och basnoterna, en mjuk och diskret matta av trä, gräs och kåda, som börjar ge sig till känna.

För att sammanfatta, jag tycker att Osmanthus är en perfekt vårdoft. Den är pigg och fräsch utan att bli trist och passar perfekt med kaninmönstrade kläder. Vad mer kan man begära.


Toppnoter: Pomelo, davana (söt egyptisk ört), pimento
Hjärtnoter: Osmanthus, vattenlilja  och indisk jasmin sambac
Basnoter: Ceder, labdanum (en slags kåda), mysk och vetivier (ett slags gräs)

Vad är nicheparfym?

Nicheparfym, det är ett samingsbegrepp på icke-mainstream-parfym. Lite förenklat kan man säga att det är sån parfym som inte säljs på Åhlens och görs av företag som kanske i större utsträckning drivs av en konstnärlig vision än av att bara vilja tjäna pengar. Svenska parfymhuset Byredo är ett exempel på vad som brukar räknas som nicheparfym. Andra exempel är Serge Lutens, ett egentligen ganska stort märke men jag tycker ändå att de förtjänar att benämnas som nicheparfym eftersom de brukar köra en ganska egensinnig stil, fler exempel är  Annick Gourtal, Le Labo eller Frederic Malle.

Indieparfymörerer är ett besläktat begrepp. Det är en eller ett fåtal parfymörer som har ett eget varumärke (Åhlensparfymerna ägs av storföretag) och gör den parfym som de känner för. Några exempel som jag gillar här är DSH Perfumes, Ateleir Colognes, Tauer Perfumes och Vero Profumo.

En subgrupp bland indieparfymörerna är de som bara använder naturliga råvaror. Vissa av dessa har rötter inom aromterapi och de tenderar att ha ett lite mer hippimässigt tänk. Helt naturliga parfymer känns ofta lite murrigare och mer massageoljemässiga än konventionella dofter men det finns några riktigt lysande undantag. Främst tänker jag nu på Aftelier Perfumes dofter, skapade av Mandy Aftel som även gör naturliga smakessenser, teer och hudprodukter. Anyas Garden är ett annat bra exempel. Jag har recenserat en hel del dofter från nämnda märken på min engelska blogg, fragrantfanatic, kolla gärna där om ni är intresserade! Eller fråga!

I veckan avgjordes för första gången "FiFi Indie Awards". "FiFi Awards" (observera, utan "indie" i namnet) är en årlig priscermoni som  är lite parfymvärldens motsvarighet till Oscarsgalan. Olika dofter är nominerade i kategorier som "Bästa lyxdoft för kvinnor", "Bästa "popular appeal"-doft för kvinnor" (sorry, jag kommer bara inte på en översättning förutom mainstream, vilket ju har en lite negativ klang), "Bästa reklamkampanj", "Bästa parfymförpackning" etc. Det har även funnits en "Bästa nya oberoende nichedoft"-kategori, men många har känt att man vill göra mer för att lyfta fram och visa på vilken ynnest av fantastiska och extraordinära doftupplevelser som finns bara man lyfter näsan och börjar titta runt lite så nu har man, förutom äran, instiftat ett schysst pengapris och alltihop går under namnet "FiFi Indie Awards". Vinnare blev doften 06 Amanu från Odin Fragrances New York.

 Odin beskrivs på hemsidan enligt följande (och jag tänker inte ens försöka översätta, tror inte att den här överväldigande svulstigheten är möjlig att uttrycka på svenska):

The primitive ambiance of southern Mediterranean peaks combined with the ancient fertility of Anatolian soils brings forth a herbaceous blend of verdant galbanum and raw lentisque. The cortex of Amanu revolves around the woody rusticity of cedarleaf and the heady complexity of jasmine sambac. Rooting textures of amberwood, musk and live moss endow this earthy scent with a lush maturity.

Top: Blood Orange, Green Galbanum, Lentisque
Middle: Aged Cedarleaf, Jasmin Sambac, Magnolia
Bottom: Amberwood, Sheer Musk, Live Moss 


Låter som en helt ok doft, tycker jag!

Vad är noter?

Fråga: när du beskriver parfymer pratar du om noter. Vad menar du med det?

//Undrande



Kära Undrande!

Noter är de doftbyggstenar en parfym är uppbyggd av. De kan vara t.ex. "ros", "läder" eller "soltorkad tvätt". Noterna beskriver inte nödvändigtvis de råvaror som finns i parfymen (även om de kan göra det) utan själva upplevelserna.

Ackord är de doftupplevelser som uppstår när olika noter sätts ihop och får samepela.

Vidare pratar man om toppnoter, hjärtnoter och basnoter. Detta är för att olika luktämnen lever olika länge på huden. Toppnoter är de noter som känns direkt när man sätter på sig en parfym. De varar kanske upp till en halvtimme. Olika citrusar är vanliga i denna kategori eftersom deras oljor är lättflyktiga. När toppnoterna dunstat känner man hjärtnoterna, de brukar vara i några timmar. Olika blommor är vanliga här. Basnoterna är de noter som dröjer sig kvar allra allra sist, ibland i över ett dygn. Vanliga basnoter kan vara vanilj eller mysk.

Parfymörer som skapar kvalitetsparfymer jobbar högst medvetet med topp-, hjärt- och basnoterna. Ibland kan det känns som om parfymen berättar en historia när det ena ackordet avlöser nästa. När man handlar parfym bör man också vara medveten om att som parfymen luktar i butiken direkt när man sprayar på sig är INTE hur den kommer att lukta större delen av tiden man bär den. Därför är det en bra idé att alltid testa innan man köper en flaska. För att vara säker på att man gör ett bra köp ska man helst testa flera gånger under olika dagar och försöka vara uppmärksam hur parfymen beter sig på huden. 

Officiella noter är de noter som tillverkarna själva uppger att ska finnas i en parfym. Men det betyder inte att det är de noter som du kommer att känna själv utan detta är noter som företagen tycker är bra att använda för att beskriva och marknadsföra sin produkt. Återigen, lukta alltid först, köp inte någon för att det finns en not listad som du brukar gilla. Man vet aldrig hur parfymen sen beter sig på.

Chanel les Exclusifs

Coco Chanel

Det finns mycket parfym och ett av de mest välkända märkena är Chanel. Redan1920 lanserade de sin ikon Chanel No 5 som jag tror att de allra allra flesta har hört talas om, hur ointresserad av parfym man än är. Chanels baslinje finns att köpa på de flesta varuhus men de har också en prestigelinje, Chanel les Exclusif. Tre av de parfymer som ingår i den tänkte jag snabbpresentera här.

Vad är då grejen med dessa?

Chanel les Exclusifs består av olika 13 dofter som har en gemensam faktor - de luktar pengar. Och nu menar jag inte  svettiga sedlar eller ärgade femtioöringar. Jag menar inte heller den nidbild många har av hur pälsklädda Östermalmstanter luktar när de går på  teater. Nej, dessa är 13 olika auror av ren klass och sofistikering, luktmässiga mästerverk, tillgängliga att ta på vid behov.

Vidare till dofterna:

Chanel No 22. Champagne i doftformat. Luktar så avskrubbat, rent och avståndstagande att man tappar andan. Kalla liljekonvaljer, skarp tvål och fruktsoda. Tänk dig en iskall blond fotomodell som dissar allt och alla men som man ändå inte kan låta blir att smöra för eftersom hon är så vacker - det är Chanel No 22.

Cuir de Russie (= ryskt läder). Rökigt läder mjukas upp av blomnoter från ylang-ylang, ros och jasmin. Iris ger kompositionen en känsla av lyx och svalka. Tänk er en vinterdag, Greta Garbo gör entré på en klubb. Långsamt drar hon av sig sina skinnhandskar, ett finger i taget, sen tar hon av hatt och kappa och räcker garderobsflickan - jepp, den doften. I mitt tycke den snyggaste läderdoft som någonsin gjorts.


Bois des Iles. Startar barskt med trä och tvål men inom 10 minuter är det som om parfymen sjunker ner i ett aromatiskt bad, slappnar av och bara blommar ut i ett moln av kryddor, speciellt kanel och vanilj, exotiska träslag och väldoftande kådor. Detta är lukten av när man åker iväg till sin alldeles egna söderhavsö för att slappna av. Det är kväll, man ligger i den specialdesignade hammocken och läppjar ett glas congnac efter maten. Det enda som hörs är palmbladen som prasslar i vinden och tjänstefolkets tassande fötter när de förbereder kvällens dessert, tillagad med kryddorna från ön. Skapad första gången 1926 och enormt efterapad av andra parfymmakare är detta kanske den vänligaste och varmaste av Chanel les Exclusifs. Den bästa doft jag kan tänka mig när man behöver respit från en eländig svensk vinterdag.

l'Artisan Tea for Two

Te är en doftnot som nog alla känner igen men som kan vara svår att beskriva i ord. Den är lite höig, aningens bitter men extremt hemtrevlig och passar bra till kakor. Detta har franska parfymhuset  l'Artisan tagit fasta på när de skapade doften "Tea for Two".

Det första som händer när man tar på Tea for Two är att man känner en rejäl puff av rökigt lapsang souchong-te. För att balansera upp röken finns en not av något bakat med en smula vanilj i bakgrunden. Jag tycker att det luktar exakt som Mariekex.

Röken håller i sig första timmen men tonar sen bort till förmån för hö och tobak. Och med tobak menar jag inte gamla cigg utan som tobak luktar innan man röker den. Man får intryck av ett robust grönt te. Det finns även kryddor med i bilden, kanske serveras teet till en mjuk pepparkaka? Senare uppfattar jag teet mer som helt naturellt svart te, smaksatt med en tesked honung som långsamt har fått smälta. Framåt slutet verkar kryddorna och teet ha gift sig och nu får man intryck av indiskt chai-te. Kryddigt, sött och gott, värmer och lugnar om kvällen.

Tea for Two är mer en "luktinspelning av en trevlig situation" än en klassisk parfym. Den morphar över olika varianter av te-fika och verkar få doftnoterna att gå runt runt, ibland är kryddorna del av kakan, ibland hör den ihop med teet. Honungen beter sig på samma sätt. En annan intressant aspekt är att de noter som ingår är inga noter man traditionellt associerar med något kön, vilket gör att "Tea for Two" passar lika bra på herrar som på damer.

Framförallt är detta en mysparfym. Något man tar på en kall vinterdag när man bara vill sitta inne och skvallra över en kopp te. Jag tycker också att den gör ett riktigt bra jobb när man vet att det kommer att bli en skitdag och man önskar att det fanns nåt lugnt och snällt som skulle kunna hålla en i handen och viskar att allt kommer att gå bra.


Officiella doftnoter: ingefära, rökt te, honung
Parfymen är skapad av Olivia Giacobetti

Foto: http://old-photos.blogspot.com

Berätta om luktsinnet

Kära du!

När jag läser parfymrecensioner räknar de upp så många olika doftkomponenter i varje parfym, kanske upp emot 20 stycken. Men när jag luktar känner jag typ en. T.ex ." lite blommigt" eller bara att det luktar "parfym". Hur är det, hittar de på bara för att verka snofsiga eller är det jag som har kasst luktsinne?
//Undrande



Kära Undrande!

Nej, detta behöver inte betyda att du har dåligt luktsinne, bara att du kanske är lite otränad. Luktsinnet är något man övar upp genom att just öva, öva och öva. Kommer du ihåg när du var fjortis och började få en liten slurk vin till maten hemma? Dina föräldrar hade säkert helt ok smak på vin men ändå smakade det bara surt. Inte för att du var i position att klaga, men när du sen skulle ut med dina kompisar valde du nog hellre en söt "Black Tower"eller Lambrusco än en nice Cabernet, och det var inte bara för prisets skull. Men vet du, ju mer vin man provar desto fler smaker och nyanser lär man sig uppfatta och sådär 15 år senare tror jag att de flesta föredrar Caberneten.

Parfym är samma grej. I början känner man inte så många doftkomponenter men ju mer man testar och provar runt desto fler små doftnyanser börjar man känna igen. Och, precis som med mat, vissa smaker uppskattar man inte första gångerna man provar (t.ex. selleri för min egen del), men efter ett tag känns det helt ok. Nu gillar jag att sätta tänderna i en kall, saftig selleristjälk.

Men, det är inte alltid nedförsbacke hela vägen. Anta att en person hade en farsa som var alkis och brukade försöka slå ihjäl sin fru varje jul. Den personen kommer antagligen aldrig att lära sig uppskatta dofter som han/hon förknippar med julen eftersom det väcker traumatiska minnen. Sen kan man p.g.a. sin genetiska predisposition sakna receptorer för vissa luktämnen. Dessa kommer man aldrig att kunna uppfatta hur mycket man än tränar. Slutligen finns det människor som inte känner några dofter alls, kanske efter en olycka eller hjärnskada, men detta är ovanligt.

Om du är intresserad av att få ut mer av parfymer, få en rikare doftupplevelse helt enkelt, är en bra övning att försöka bli mer uppmärksam på de vardagsdofter som finns omkring dig. Hur luktar en regnig dag? En solig dag? När du köper schampo i affären, hur skiljer sig de olika märkena i doft? Vilken luktar godast? Försök formulera varför den luktar den godast? Och, givetvis, prova mycket parfym. När du passerar en parfymbutik, gör det till en vara att gå in och spraya på något nytt. Försök fundera på hur den luktar och var uppmärksam på hur doften ändras på huden. Om man håller på så här ett tag kommer luktsinnet garanterat att utvecklas och du kommer att få ut mer av dofter runtomkring dig.


Lycka till!

Inlägg nummer ett

Denna bloggen är tänkt att bli min kärleksförklaring till parfym. Allt annat känns överflödigt att säga.